Fashion week Mumbai

My exertions so far it that’s it’s more easy to get in contact whit entrepreneurs and creators in Mumbai than in Sweden. It aren’t a lot of attitude here, its more a feeling that we all can help etch other if we are in the same industry. And I think that’s one reason of my invitation to Mumbai fashion week.
I have also found the perfect business partner to my label, Design by Issa! Yeajjj!

Gayatri is a successful and ambitious designer and entrepreneur (http://www.gayatrikhanna.com).
She is the founder of a company that produces the collections for Dior, Kenzo, Chloé, Ungaro, Givenchy, Anna Sui, Nicole Miller, Zac Posen and many more, and soon also Design by Issa!
So, how much I some days want to leave this city – it takes me forward!

Integritet-qué what?

I en stad som i mina ögon verkar vara allt mellan på gränsen till nervsammanbrott & på väg att bli en ledande världsmakt, undrar jag om ordet integritet ens finns i språket. Integritet är kanske något vi i väst bara har råd med, eller för den delen mynnat för att det finns med i vår kontext.

Integritet lyser med sin frånvaro, kanske är det på låmg semester eller så existerar den inte för oss vita från väst på besök i Mumbai.

Som i morse, när jag var på väg från mitt hotell snubblade jag nästan över en man som satt i trapphuset. Han satt där, på golvet, med benen i kors helt naken. Han var tydligt påtänd, hans vänner förslte hjälpa honom därifrån. God morgon tänkte jag & undrade i nästa andetag varför jag inte blev förvånad över detta.

Kan det bero på att när två av oss blev förföljda av en man till hotellet. Dem tänkte att ahn kanske också bodde där. När en av dem vände sig om så stod mannen bakom dem och runkade. Kränkning av vår integritet, ja. Integritet för dem (dessa män som tar sig friheten), ?.

Eller det kanske har att gör med att var jag än går så är det män som tar på mig, tar sig i skrevet & säger “look this”, “want to have sex?” eller bara stönar. Det påverkar mig verkligen. Var är integriteten?

För några dagar sedan skulle jag ut & köpa kvällsmat, direkt utanför hotellet tar en man tag i mig & väser om jag vill köpa hasch eller sex. Mitt tålamod var slut. Jag tog mig ur hans grepp & skrek fuck off. En man som går bakom börjar applodera. Sa att han var stolt över mig & att det var de enda sättet att hantera “dem”, utan att hålla med honom eller inte så visade det sig att han är född i Mumbai & jobbar som inredningsdesigner. Vi beslutade att ses för frukost-historien om hur ett fuck off blev den nästa bästa affärskontakten.

Det är just denna kontrasten, att allt kan hända, som är fantastisk & så enormt utmanande. Upp&ner. Ner&upp.

Question no 1. From Alan Webber

Answers from Dion, 20-something, waiter in a modern bar:

”How are India’s people handling the country’s transition into a growing world economic power?”
Many of the slums are getting smaller because there is a lot of building going on in the city. The buildings are getting safer. The people handle this change basly positive, they are changing there daily routine.
My reflections: The knowledge are increasing, not only because of the high education that are provide in the Universities in India, but because of companies that now has recourses to invest in growth, safety and to educate there staff. This is very obvious in the construction business, where the are building houses that are modern and provides basics like electricity and sanitary like toilettes and water. I would compare this to the Swedish “Folkhemmet”. By this the quality of life and health are increasing in India.

“ Do they feel any change in there status in the world?”
Yes, before we where just an English colonie.
My reflections: As the economic in India grows they are also shaping there identity, both between etch other and to the rest of the world. I believe that this identity is very important to a country’s development and to the people living in this community.

“ Is there more economic equity among the people as India’s economic performance grows?”
Yes, the rich and the poor value each other.
My reflections: When a country develops and they are investing in the country’s wellbeing, as in hospitals, cleaning up the streets, building houses, things that all people can take part in at some level it gets  more visible that every thing is connected in a community.
Peoples/ours actions affects others. In a good economy the standard of life changes, in this case positive and the people can more easily see how they depends on etch other and start to value each other more.

From heart to fart!

Yesterday, the annual holiday Holi. We, Tobbe, David, Ellen & My went to the closest shantytown, just a skip away from were we live.

Here the people were selebrating like never before. We truley got swept away by the atmosphere – so much love, happiness, curiousity & compassion in one place i hevent feelt before. In things/money they are realy poor, but my excperience from this day are that they are have find a way to happiness whitout material things. I dont know how correct my interpretation is. So Im going to spend more time in this shantytown to get richer in knowledge and maybe to help Siri and Pelle whit there project of getting internet in to the slum!

They celebrate Holi in colours! As you can se from the pictures.

Anyway, leter Elin, Ellen, Sophie & me meet up whit a friend of sophies and his friend at this fancy fancy hotel, you know those who have small rolled towles at the marmor restroom and a pianist in the enormous lobby?! From this hotel, to a posh bar by the ocean and a Cosmopolitan & then to a very trendy club whit our own stall and Absolut Vodka. From this to the restaurant over the club wher we wined and dined allso very fancy.

So from dancing whit the kids in the slum to be driven home by Sophies friends private driver at the same day. And this is what Mombai is fore me-a huge gap between rich and poor, diversety in many aspects and something for all. I feel very “blessed” to be able to take part in all the different parts of this community, painful aware of that Im one of few.

 

“Your pants are dead madame!”

Igår, den sista av tre dagars statistande av Kaospiloter för en Jet Air reklamfilm, var det Tobias, Davids, Moas, Elins, Måns, Micks & min tur att åka till flygplatsen & jobba.Planen var att åka klockan åtta, vår kontakt ringde dock David två på natten & informerade att bilen skulle komma & hämta oss 11.45 istället. Så upp vid sju, tillbaka i sängen, upp, in i minibussen, agenten ringer, vända tillbaka för att hämta mer kläder, två böter & dryga 2 h senare är i på plats.

Mat, väntan, smink, väntan, ett ombyte som gjorde att jag såg ut som en nedklädd Fran Fine ala 1992 (har tvingat alla att inte visa en enda bild av mig från dagen, so use your imagination), väntan, väntan, sitta i ett 40-något gradit flygplan & statista oss.

Följt av mer mat, väntan, statistande & ingen information från staffen. I slutet av kvällen hade mina byxor släppt i en söm i min rumpa, varpå stylisten kommer in i planet & insisterar på att jag ska byta om. jag frågade varför. Då svarade stylisten “YOUR PANTS ARE DEAD MADAME!” Eftersom jag satt ner & hålet var på min rumpa fick jag efetr lite dialog stanna i min fantastiska, svettiga outfit.

Dagen var verkligen en upplevelse, agentens jobb mot oss allt jag inte vill vara & ineffektivitet har fått ännu en dimention.

Dagen får mig att skratta.

Landet med flest folk till få arbetsuppgifter. Låt mig ge ett exempel; när jag handlat är det en man som plockar upp varorna ur min korg, en som registrerar mina varor, en annan som plockar i dem i påsen och en fjärde som stämplar kvittot! Det är ganska fint, den kollektiva tanken i det liksom, alla ska vara behövda, alla ska ha sin roll & därför delar dem in alla jobb i massa små jobb. Så ser jag det med mina svenska ögon(=

 

“Worst or worst – you can´t grade hell!”

It´s so obvious how fast I/you get use to things, the heat, always people starring, stand up and pee, the strong smells, that evry thing takes tre times as much time as home, people try to make you but stuff, listen & give, whit the man that are polite to the boys and dont look at us girls, to wash your clothes by hand, whit the dirt, the polution, whit overpolite waiters at restaurants, whit the traffic, to get power just becouse your white not becous youve earnd it, whit covering your skin just to melt in and avoid the glance from men & to rarley get to know why even when you ask.

I dont feel bad or bitter over this things, thats just the way they are and if I want a change i make one!

Better luck next time!

Hihihihi. Just de orden använde en man till mig igår. Det var när jag, Ellen & Ylle var i stadsdelen Bandra. Jag gick då förbi en man som sålde barnklänningar. Han försökte få mig att handla av honom varpå jag sa att jag inte har någon dotter! Och då kom dem, orden; Better luck next time. Next time what?! nästa gång jag har sex, i mitt nästa liv eller vaddå?!

Faktum är att jag är en old made aka gammal nucka här. Alla i vår unga svenska ålder är redan gifta & har flera barn!

En vecka har nu gått & jag börjar komma in i tempot här, inte minst vänja mig vid ljuden & värmen.

Art ok Please, heter det huvudprojektet jag jobbar med, då tillsammans med Ellen, My & Tobias. Vi ska undersöka & följa nya konstnärer i Mumbai, dokumentera detta med bild & text & publicera resultatet i Sverige. Vi är just nu i gång med att idéutveckla & bestämma hur vi vill jobba mor varandra, kunder, team 1, teamledare & intressenter i vår grupp.

Igår var vi ute & åt japanskt & drack inhemskt rött vin, vilket smakar som halvtaskigt rött vin med kolsyra hemma. När vi var på väg hem såg vi ett tivoli på hjul. Verkligen home made karuseller, ingen säkerhet, som dem puttade på själva för att få fart. Kreativiteten här är vekligen inspirerande & så annorlunda mot hemma, vilket är helt naturligt claro.

Kreativitet, aktivitet, kvantitet, seriositet, kaksmet- inte en het hand till, på min rumpa i synnerhet!

Puss & mer om allt det där despues!

Horn Ok Please!

Day 6. 20080317.

There is some something about something here. It all makes me laugh. It´s a thin line between sane and insane. And here is Mumbai. Im goig to share some of this things whit you-just for fun, and fun it is!

1. Horn Ok Please! Thats the text back of trucks.

2. “Dont park here. If you do we´ll flat your tires.” Thats honest, no?

3. To take a poo on the street never been this natural, or to walk around naked either! I havent “tagit seden dit jag kommer” yet.

4. It´s unleagal to be gay (not fair, smart or anything good). Yet its normal for boys to hoald hands whit friends, not for girls thoe. This is just so stupied!

5. To get blessed by a transvestite.

6. The ocean are beautiful, and so close. Very polluted thoe so you cant go for a swim. But still beatutiful!

7. This bar I found that plays Elvis Prestly, serves the best lemon ice tea and have wi-fi, so i can keep in contact whit the people that matters the moast. My family, anne, mette, marja, sara, moa, andreas, pata, matilda, radha.

And you know what, today me and Siri had a very good meeting whit a successful graphicdesigner and her sister is a fashion designer. So Im looking forward to a meeting whit here!

Mumbai, det här är till pappa, mormor & alla som inte kan, vill orkar läsa på engelska!

Min 5:e dag i Mumbai – staden i ett fungerande Kaos, fungerande för att det måste!

På en yta lika stor som en tredjedel av Skåne rymms 21 miljoner Mumbai bor. Hothothot, tryggt, galet, kontrastrikt, förändring, segration, år framför & efter, fantastisk mat & färger är de ord som jag väljer att beskriva steden med.

Jga har just hittat en fantastisk bar, där de spelar musik som The Doors & Elvis Prestly, serverar den godaste lemonicetea, har Wi-Fi & servitörerna stirrar inte på mig! Helt fantastiskt. Känns som jag hittat en liten bit av himmlen, eller en plats att komma till för att återfå lite balans & vara ensam.

Jag är övertygad om att tiden här i Mumbai kommer vara svår, annorlunda, utmanande, kul, berikande & få mig att växa.

Min andra dag här var vi i världens största kåkstad. 60 % av stadens mäniskor bor där, mitt i Mumbai, vid flygplatsen. Jag hade innan förberett mig på att det skulle påverka mig, dock inte på det sättet det gjorde. Väl där möttes jag av ett fungerande samhälle, mkt möjligt likt vårt i vissa avseenden för 50 år sedan. ag fick en stark känsla av att människorna kände att de hade sin givna plats i ett community & bla på det viset hade både syfte & mål i livet. Jag vill tillbaka till … , denna gång för att prata med invånarna om vad lycka är för dem, om dem känner att de saknar något, vadsyftet med livet är,om de har några drömmar & mål & vad det kan vara.

Jag upplever en stor kultur skillnad, men jag tycker inte det är jobbigt, utan det ger mig massor att reflektera över, som att bli medveten om & omvärdera min fördommar & värderingar.

Det är massa intryck hela tiden, människorna är trevliga, vädret över 40 grader & maten fantsatiskt. Här finns ingen som använder övergångsställ, om det nu finns något, utan det är bara att sicksacka ellan trafiken. Jag har blivit välsignad av en transa, blivit erbjuden äktenskap & att bli bollywoodstjärna.

Råttor hade jag på första hotellet, nu har jag fantastiska turkosa väggar i rummet!

I morgon börjar vi jobba på riktigt, förutom mina designproject ska jag jobba med Ellen, My & Tobias i ett konstproject. Mer om det senare.

Anyway, jag har det bra. Ibland frågar jag mig hur jag ska klara att leva så här i tre månader, men jag har ju nu min Elvisbar & fina vänner!

Love från Mombai/j

Dhavari – what´s slum for you?

Dhavari is the biggest shantytown in the world. Over 60% of the population in Mumbai lives there.
On my second day we took the train to this part of town, its located very close to the airport, just in the middle of Mumbai. So the land of which the slum are built on is very attractive for the government now when the infrastructure in Mumbai is getting better day by day.
Mumbai is breathing change and creativity. I never before experienced that people find so many different things to sell. Both tjänster and stuff.
I believe poverty somehow fours us to be more creative, because you need to find a way to pursued your life, to live.
After my day in the slum I revalue my predigest. First of all I change my picture of what a slum is. In Mumbai 85% of the people living in the slum got jobs. It´s over 10.000 small industries going on in the slum, the conditions are very bad in some of them, but the people seemed happy. I think the community, that every person got a important role in a bigger picture, increase their happiness index drastic.

Because of this expensive land the slum are located at there is a conflict between the government. & persons living in the slum. So some plans are made to build big houses in the slums. A privet person that buys land in the slum has to provide the bottom apartments to them who lived at the land where the house was built.
And all the slums created before 1995 are legal, they got electricity that they pay for and they got provided whit water once every day, They got few public toilettes that the are charing, so the sanitary is a big problem. It was here a saw this boy taking a poo on the street, being creative, no?
So a change is necessary in the slums, and everyone knows its going to happen in a few years, its only a matter of how?
I want to go back to the slums and talk to the citizens theire. I would like to ask them what happiness is for them, what the dream of, if they have any goals in life, and what they would bee in that case, if the feel that they are missing anything. Whit the ame to sow a broder picture of how different persons in this view life.
Maybe writing articles about this, sell them to Sweden and give the money to the schools in the slum, they got four.