“Is it allowed to torture prisoners in Sweden? Yes? No?”

Semester! Vi, Ylle, Moa, Lisen & Jag hade bestämt oss för att åka till Nepal & ta vägen förbi Varanasi. Förra fredagen bar det av med tåg, väldans billigt, 66 pix, till Varanasi. En av världens äldsta städer, helig här i Indien & där floden Ganges har stor betydelse. På söndag morgon, efter en 30 h lång tågresa utan AC så var alla slående eniga om att vi behövde ett hotell med både AC & pool. Vår vän David mötte upp oss & dagen spenderades vid poolen. Senare på eftermiddagen åkte vi ner till Ganges för en båttur på floden.

Varanasi med Ganges är verkligen en fantastisk plats. Stämningen i staden tycker jag var lugn & avslappnad, mkt människor men inte alls samma kaotiska & stressande stämning som jag tycker finns i Mumbai.

Floden Ganges är helig, därför sker allt från heliga dopp, till barn som vill ta ett svalkande dopp & kremationer här. Det finns två platser efter Ganges där människor kremeras. På den större brinner 12 eldar dygnet runt, det tar ca 3h för varje kremering, vilket innebär att 96 människor kremeras där varje dygn. Dem som inte kremeras är barn, gravida kvinnor, människor som har lepra & ogifta. Att se denna fabrik där människor i den lägsta kasten jobbar, betalt får de genom att söka igenom askan i hopp om att hitta tex en guldtand, var verkligen en upplevelse. Ständig rörelse i låg volym, döda människor som bars in på bårar & doppades i floden innan kremeringen.

På måndag kväll tog vi bussen till gränsen till Nepal, en fruktansvärd bussresa i en fruktansvärd buss. Inte nog med att Ylles väska blev stulen med alla hennes värdesaker inkl mitt & hennes pass, så var det en man som satt bakom mig som hela tiden försökte röra vid mig, främst då mina bröst. GUD VAR JAG HATAR MÅNGA MÄN I INDIEN. Stölden skedde i mitten av ingen stans så det var bara att fortsätta den 10 h långa resan till gränsen. Där uppe fick vi vänta tills vår ambassad öppnade. Tack gode gud för att min mamma är bäst i hela världen, hon finns alltid där & hjälper & tröstar!

Hela byn vid gränsen blev informerad av vad som hänt oss så alla ville prata, hjälpa & komma & kolla på oss. Tro de inte haft en sån händelserik dag i byn på länge. Ambassaden informerade oss om att vi var tvungna att komma till Delhi (25 h m tåg bort). Först skulle en polisanmälan göras, när männen vid gränsstationen sa att vi byråkratiskt rätt var tvungna att åka tillbaka där stölden skett ( 8 h bort med helvetes bussen) för att anmäla den tog mitt tålamod officiellt slut!!!! Vi tog en rikcha (cykeltaxi) till närmsta polisstation.

På polisstationen blev som vanligt i det här landet ca 10 poliser involverade i vårt ärende. En enkel stöldanmälan man kan göra över nätet hemma. Efter någon timma, några skeptiska blickar & att yllet för hand skrivit sin rapport ( 3ggr) var det bara 2 polismän som tog hand om oss. När rapporten undertecknats kollade den yngre polismannen på oss & för att citera exakt ” Now to a more personal question. Are you married? Yes? No?” ALLTID denna fråga, är det inte den så är det “You want marrage?” Tror jag fått dessa frågor över 100 ggr sen jag kom till detta land. Vårt ärliga svar blev nej. Varpå de bjöd på papaya från deras gård. Ylle hatar papaya men tackade snällt ja. Nästa fråga från polisen blev om det var tillåtet att tortera fångar på fängelserna i Sverige som de får i Indien! Madre mia vad långt från allt jag tror på detta land är!

Framåt eftermiddagen hade polisen fixat en svarttaxi till oss till nästa stad som har tågstation. Mannen som körde oss stannade i varje by efter vägen & delade ut små paket, mkt likt tomten, bara att tomtens paket sällan innehåller knark! Hahahaha. Bara Indien som detta sker. Polisen som stöter på oss fixar en knarklangare som kör oss svart till närmsta stad.

Väl i staden som tåget till Delhi går fån visade det sig att det inte fanns någon plats förrän ett dygn senare! Biljetterna bokades & våra steg styrdes till närmsta hotell med dusch. Vi fick checka in varpå de kastade ut oss för att vi inte hade några pass! Så här var vi, Ylle & jag, i en by så som påminner mkt om min bild av helvetet; smutsig, varm, kränkande (männen igen), utan logik & kaotisk, utan någon stans att bo! Mannen på restaurangen (vilket verkligen inte innebär min svenska definition av restaurang) blev väldigt lyrisk över vårt närvarande. Här åt vi alla våra 3 rätter innan det var dags att åka tåg till Delhi. Anyway, vi fick bo på ett skabbigt hotell utan pass, men glad för att ha tak över huvudet var vi! Här blev jag bedbugs äten för första gången.

Delhi, torsdag morgon. Ambassaden gjorde nya pass på 3 h, efter att vi varit tvungna att ta nya bilder några km därifrån, dock var vi tvungna att gå till en annan myndighet för att få visum. David, ängeln & stackarn fick komma med mer pix till oss. Tack David!! Hela dagen, fram till 18,3o tillbringade vi på denna myndighet där vi blev slussade från person till person bara för att få en stämpel. Deras svar vid stängning var att vi skulle komma tillbaka på måndag!!! Ylles resa till Nepal gick med det bort & min flygresa till Mumbai också. Vi ringde för att förhöra oss om vi kunde flyga inrikes utan visum från Delhi till Mumbai. Detta var omöjligt så det var bara att boka ett tåg till, detta var det heller inga platser på så mannen på hotellet vi skulle bo på i Delhi mutade han som bokade platserna med 1000 ruppar (150 sek) & vips hade vi 3e klass AC platser.

I väntan på tåget på fredagen passade jag & Ylle på att köpa presenter till familj & vänner hemma. De som ska ha de största presenterna är som vanligt min fantastiska mamma & min mormor!!!!

Precis som här blir vi antastade av män på gatan. En man som gick förbi mig på gatan kollade mig i min icke existerande uringning, flåsade i mitt öra & tog sig på kuken, en annan tog mig på rumpan, en tredje vägrade lämna mig ifred trots att jag upprepade gånger bad honom dra. En kvinna som vi vägrade ge pengar, 5 ggr kallade oss crazy cow. Så en helt vanlig dag i detta land vill säga. Jag tror uppriktigt sagt att jag aldrig mer kommer sätta min fot i Indien igen.

Lördag morgon, efter att taxichaffisen i Mumbai centralstation försökt lura oss på taxipengar med att b la ha en trimmad taxameter, varpå vi hoppar ur taxin & startar en argumentation. & arg var jag både efter resan & alls som skett sista tiden, så ingen skulle försöka lura eller kränka oss på något sätt!

Hem kom vi på lördag förmiddag efter nästan 100 h på tåg sista veckan utan att ens ta oss till Nepal! Så jag resonerar som vilken klok flicka som helst skulle göra; jag åker till Mumbai & jobbar jävligt mkt för att framgångsrika framtid! & min resepartner ska bli Ylle som varit fantastisk de sista dagarna!