Love kom till Mumbai!

Nu är det bara 11 dagar kvar tills jag är tillbaka hemma i Malmö. Kärlek. Tiden här har varit utmanande på många sätt. Saknat & längtat & frågat mig; “vad gör jag här?!” har jag gjort ofta. Men jag har stanna kvar, jag har lärt mig om mycket. Den stora påminnelsen har varit hur mycket jag värdesätter, älskar & behöver min familj, min mamma som ringt & stöttat med sina reflektioner & kloka ord, pappa som mest varit orolig och använt frasen “Nu kommer du hem!” flera gånger. Min bror som ger sin syn på saker som skett & berikat mig med det. Mormor som ringt & gjort mig varm av insikten hur lyckligt jag är som har en lojal, varm, kärleksfull, glad & givmild familj.

Jag har saknat mina vänner så mycket. Dem finns här också. Men tryggheten i villorslöshet vänskap som jag bara har med dem som står mig riktigt nära har saknats. Elias heter min stjärna här, utan honom hade skratten varit färre, insikterna mindre, tryggheten obefintlig & Mumbai ett minne blott för flera veckor sedan. Sophie, Johanna & Siri är tre andra pärlor.

11 dagar kvar. Nedräkningen började vid 60 någonting, så objektivt är det inte lång tid kvar. Men i den sista biten känner jag mig lite orkeslös, som slutet av ett maratonlopp. Så en gudagåva är det att mina nära vänner Moa & Sara kommit hit! Kärlek. Tiden går snabbare, skratten är fler & inspirationen är tillbaka. Det är människorna som gör det. Gör livet värdefullt. “Glädje är endast värd något om den delas.”